Så, jag har nu återvänt till Dalarnas grönskande skogar och enastående berg.(<3) Doften av tidig sommar ligger i luften och gör mig lycklig för varje andetag, som insups med stort välbehag. Färden ner till landet utan berg och med vindar och pipljud gick väl, liksom återfärden. (Mer information om detta kommer vid ett senare tillfälle, om skribenten har ork att nedteckna alla strapatser och förunderliga händelser.)
Nu nalkas kvällningen och dess efterlängtade svalka. Jag tar igen mig efter dagens händelser, genom att försöka nedteckna dem här så att ni ska kunna ta del av dem.
I ottan väcktes jag av att en av mina eminenta följeslagare och tillika tallrikssambo sände ett brev till min högt värderade Mohbile. Då jag icke funnit tillräckligt med sömn under natten, och ej hade några mynt kvar att sända bud för, somnade jag om, och gick upp runt lunchtid. Lyckligtvis var följeslagaren fortfarande kvar, och vi tog en lång promenad i solen på hantverksrikets marker.
Efter det kallade plikten och jag begav mig av till en mycket eminent visning av gamla buddhistiska böcker, och skrifter. Jag fann en äkta bok som var bunden i den japanska teknik som vi lärt oss att bemästra här på skolan. Över detta gav jag till ett förtjust utrop, då jag fann denna glädjeyttring mycket passande. Har jag nämnt att jag är ytterst förtjust i detta sätt att binda böcker?
Så led då dagens studier mot sitt slut. Efter en överenskommelse mellan mig och Elarra så begav jag mig av till hennes hem, där vi tillredde en delikat måltid under härligt musikackompanjemang. (Datorer med högtalare är fina grejer, om man kombinerar det med musikalmusik;3)
När vi ätit gav vi oss på dagens stora uppdrag, som i folkmunn kallas mönsterkonstruktion. Det är nästan lika förunderligt som det låter. Det gick till så att jag poserade medan Elarra tog mått på mig, och med hjälp av siffrorna hon fick fram av detta sedan konstruerade ett mönster. Hennes favoritcitat var "Jag vet inte vad jag gör." Betydelsen bakom detta gick mig förbi, då hon såg ut att veta vad hon sysslade med. I alla fall såg hon ut att veta mer om denna magi än vad jag gjorde, så jag fann det för bäst att lita till hennes förmågor.
Vad är då tanken bakom detta fantastiska projekt? Tanken och den storslagna planen är att det skall bli till en klänning, som eder skribent skall använda sig av i framtiden. Tror ni mig inte? Nåväl, jag har inte bett eder om att tro att jag talar sanning.
Nåväl, nog om detta. Jag avslutar dagens äventyrssagor med några fina citat som kommit till liv under dagen.
Temat för dessa är.... *slår en trummvirvel på träbordet*
Logiken är slående!
"Om jag gör så här så får jag en linje." (Av Elarra.)
"Jaa... du drog ett streck." (Av Mej och Djurinneboende 1, som försöker förstå mystiken bakom denna vetanskap.)
"Nån av de här linjerna är korrekt." (Av Elarra. Hon kan rita korrekta linjer. En fantastisk kvinna, det måste jag få säga;3)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar