fredag 2 mars 2012

Den äventyrliga veckan

Den senaste veckan har varit, minst sagt, äventyrlig. Låt mig få förtälja eder om några av dessa händelserika dagar.

Fredagen den 24 februari
På ett torg i den lilla staden (eller samhället, var går egentligen gränsen för stad och något annat?) mötte jag min skjuts som skulle ta mig till Furstinnans stad, Falun. Det låg en spänning i luften, som inte alla kunde ana. Jag kunde det, och min chaufför. Vi talade om den stora festen som skulle äga rum under kvällen alltmedan vi närmade oss vårt mål.

Väl framme i Falun så tog jag mig till platsen där jag skulle få bo. Ett snabbt besök i mataffären hann jag även med (och att vända om för att köpa hårsnoddar till Storm) innan det var tid att göra sig i ordning.

Runt halv sju satt jag och två följeslagare på en buss som tog oss ut till platsen där festen skulle äga rum. Festen, till Furstinnans ära, där många händelser skulle äga rum under nätterna två. Så tog lajvet sin början. Ja, lajv, detta fantastiska påfund. Vi är vampyrer som hörde hemma i Bergslagen, som varje månad träffas under en tillställning som kan kallas fest. Under dessa två lajvnätter skulle Patron bli utsatt för ett attentat (flygande tavlor är farliga saker, om man är lättstött), kortspel och schack skulle spelas och studeras, syjuntor (ehm, bondemöten) skulle hållas, pistolskott nästan avlossas, magi användas, en stol dras fram till en upprörd kvinna, och passionerade intressen diskuteras. Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en givande och spännande fest.

Lördagen 25 Februari
I sällskap med en demon och dennes make (som även var präst) och en gladlynt kanin besökte jag (eller ska jag säga Storm, då jag var uppklädd i min lajvkaraktärs kläder) en kinarestaurang i Falun. Där uppstod en mindre kamp om ett anteckningsblock som i slutändan löstes med hjälp av byteshandel. Mjölk stals inom gruppen, men den lyckades vi också köpa loss. Och servitören som tog vår beställning log stort mot oss och och tyckte att det var roligt att vi var uppklädda på det viset. (Hurra för sådana servitriser!)

Då en del av syftet med att gå ut  och äta var att få i sig mat, så intogs även sådant. Det var riktigt smakligt, må jag säga. (Jag är glad att jag inte var Storm, då hon skulle ha svårt att äta, och maten endast smaka aska i hennes mun) Friterad kyckling med ris, och till efterrätt fiterad banan och glass+lyckokaka. Stora portioner som man blev mer än lovligt mätt på. Nåväl, jag behövde inte bli hungrig under lajvkvällen som följde, vilket ju var ytterst angenämt.

Söndag 26 Februari
Nu var så lajvet slut, och tiden för hemfärd till barndomshemmet kommen. I strålande solsken inväntade jag bussen. Jag må säga att det då var ytterst trevligt att inte vara en vampyr, så att jag kunde njuta så av solskenet. I Mora blev bussen försenad tack vare Vasaloppsveckan. Ja, tack vare. Jag tyckte bara det var, för att citera en viss servitris, roligt. Solsken, skidfolk och muntra miner gjorde dagen till en ytterst trevlig sådan.

Måndag 27 Februari - Fredag 2 Mars
Dagen ägnades åt att städa mitt bo, rum, eller vad man nu vill kalla det. Ett besök stundade och jag ville jaga damråttorna på flykten så att min söta muminsyster (mitt besök, som kommer gå under namnet Syster Skrott i denna saga) inte skulle bli anfallen av dessa. Halv åtta på kvällen dök hon så upp i Mora, och fick sig en liten guidning i Vasaloppets huvudstad innan det bar iväg tillbaka till berget.

Under tiden som hon stannade här hann vi med att ta promenader, se på mumin (ja, vi äro sannerligen ett par mumintokliga filurer), jag hann besöka ortens fantastiska bibliotek och söka efter en bok (som en av bibliotekarierna hade tagit i beslag) och spela kort. Vi hann även med ytterligare två viktiga saker.

1. Bio. På onsdagen gick jag, syster yngst och Syster Skrott på bio i Älvdalen. Vi såg Mästerkatten (i stövlar) i 2D. Fantastiska lilla biografteater som inte har 3D. Min kära Syster Skrott hade inte kunnat se den förut, eftersom den alltid visades i 3D och hon fick migrän av detta. Men nu blev det av! Vi klädde upp oss. I mantlar och hattar promenerade vi in på bion, till flera små barns förtjusning. "Titta, ett svärd!" var en av kommentarerna som jag hörde. (jag lovar, mitt svärd är ett finfint plastsvärd). Filmen var trevlig, liksom sällskapet. När den var slut applåderade publiken. På hur många bios gör man det?;)

2. Skidutflykt. Jag må säga att det var en av de mest roliga sådana jag varit på. Min kära Syster Skrott hade inte åkt skidor förut (så att det räknas) och systrarna i min familj (mig inkluderat) var fast beslutna att låta henne pröva på detta. Så vi packade fika och spände på oss skidorna. Sen bar det av. Det blev många besök på backen för min väns del, men oj så hon kämpade. Maken till envis person får man leta efter. Från att ha verkat vara ett litet oskyldigt djur förvandlades hon till en drake, som fräsande (men än dock leende) kämpade sig upp i backarna. Där många hade gett upp stretade hon envist vidare. (Under ivrigt ifrågasättande av Gustav Vasas skidpåhitt, trots att han kanske hade använt snöskor. Men det var mycket underhållande att lyssna till.)

Belöningen var fika (bullar, te, saft och kolakakor) på en solig äng, med långväga utsikt. Där satt vi länge och bara njöt. På hemvägen gick det först bättre, men sen dök alla nerförsbackar upp... Min vän hade lärt sig att saxa (riktigt bra!) i uppförsbackar. Så nu var det tid att åka nedför. Mer markkontakt dök upp(för både hennes och min del) men oftast till glada skratt över det hela. Och när vi kommit hem berättade hon att hon haft roligt, vilket ju var huvudsaken:)

Idag, fredag, steg jag och Syster Skrott upp tidigt (05.30) för att hon skulle hinna med bussen till Mora Järnvägsstation och tåget vidare neråt i Sverige. Vi var bägge ytterst trötta, då vi samtalat länge under kvällen som varit. Men det var helt klart värt det. När jag vinkat av henne, och var på väg hemåt till min säng såg jag den fantastiska morgonhimlen. Jag stannade upp, betraktade dess glödande färg och log, lycklig över att ha en sådan fin vän.