Jag har just gjort en storslagen upptäckt. I Narnia regnar det inte mycket. I alla fall gjorde det inte det under min vistelse där. Här regnar det. Ofta.
Midsommaraftonen började med att man kunde skymta regnmoln i fjärran, och snart öste regnet ner. Under BM i kubb likaså, men efter att Lissgerd hade spelat klart hade regnet upphört.
När det väl var dags att gå i proccesion med spelmän i täten, och rankan bakom så kunde man se hur moln av det mörkare slaget åter tornade upp sig över bergen i fjärran. Vi tog oss lyckligtvis ända fram, fick upp majstången i helt skick, och hann till och med dansa klart innan regnet kom ifatt oss. Är det inte fantastiskt så säg. Under mina år som spelman har det hänt att vi fått gå under ett tälts beskydd (partytält) en gång. Och jag ska säga eder, jag har varit med under många år.
Efter detta åkte jag och min faster, och gammelfarmor på en rundtur i byn. Det var mycket underhållande. (då min kära gammelfarmor är rätt så glömsk, och hör illa blev det många intressanta samtal)
Lite senare på kvällen blev det fika hos farmor och farfar mfl. Faster hade gjort en underbar jordgubbstårta, som vi avnjöt till regnets smattrande. En helt klart lyckad midsommarafton skulle jag säga;3
lördag 25 juni 2011
torsdag 23 juni 2011
Hemkommen från Narnia
Efter elva dagars boende i tält, så har jag nu återvänt till min hemborg i Blibjärr. Jag ska nu försöka skriva ner delar av de fantastiska händelser som har inträffat under min resa.
Det hela började en regnig morgon, med en resa till Skräddartorps-trakten. Väl där klarnade det upp, och jag och Max mötte upp resten av vårat följe. Vi gick, och gick, och gick. Femtio meter ungefär, innan vi bestämde oss för att laga mat. Resten av resan gick fint, och vi kom så fram till vår lägerplats. Där fick vi vara med om en katastrof (under kontrollerade former), kanotpaddling som inkluderade att välta nyss nämnda objekt. (vilket var hur kul som helst!)
Det var bara några få av de saker som den scoutledarutbildning som kallas Ska'ut gick ut på. Jag träffade även nya vänner i det brödra/systraskap som kallades för Vattenlössen. Det var en fantastisk grupp, så jag är glad att jag kommer få tillfälle att träffa dem på kommande eskapader. (Nämnas kan också Smörgåsninjan, Flickan med staven, Sofia och Hattpersonen i stol, som även de har fått en plats i mitt hjärta.)
Samma dag som detta tog slut, så bar det av till nästa läger. Eller rättare sagt, till Narnia. Regnet som hade förföljt oss under Ska'ut försvann, liksom knotten. Men vid närmade eftertanke hade vi ju redan segrat över de miljontals insekterna (vattenlössen kunde det klara!) så det har ju en naturlig förklaring.
Väl framme på nästa plats, så gick vi genom garderoben och kom till Narnia! Vistelsen där inkluderade skådespel (Jag var Susan^w^), en spännande spårning, roliga tonårskvällar och allmänt umgänge med underbara scouter. Igår tog det så slut, och vi begav oss ut från garderoben. Bara för att upptäcka att tiden förflutit i samma takt utanför garderoben! Det var en chock, i och med att det innebar att lägret faktiskt var slut:(
När jag nu skriver detta har dagens regn och åska passerat, och jag är glad över att ha torra skor i huset. (de ville inte riktigt torka under lägret). Men Narnia 2011 kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, som ett av de mysigaste och roligare läger jag har varit på.
Det hela började en regnig morgon, med en resa till Skräddartorps-trakten. Väl där klarnade det upp, och jag och Max mötte upp resten av vårat följe. Vi gick, och gick, och gick. Femtio meter ungefär, innan vi bestämde oss för att laga mat. Resten av resan gick fint, och vi kom så fram till vår lägerplats. Där fick vi vara med om en katastrof (under kontrollerade former), kanotpaddling som inkluderade att välta nyss nämnda objekt. (vilket var hur kul som helst!)
Det var bara några få av de saker som den scoutledarutbildning som kallas Ska'ut gick ut på. Jag träffade även nya vänner i det brödra/systraskap som kallades för Vattenlössen. Det var en fantastisk grupp, så jag är glad att jag kommer få tillfälle att träffa dem på kommande eskapader. (Nämnas kan också Smörgåsninjan, Flickan med staven, Sofia och Hattpersonen i stol, som även de har fått en plats i mitt hjärta.)
Samma dag som detta tog slut, så bar det av till nästa läger. Eller rättare sagt, till Narnia. Regnet som hade förföljt oss under Ska'ut försvann, liksom knotten. Men vid närmade eftertanke hade vi ju redan segrat över de miljontals insekterna (vattenlössen kunde det klara!) så det har ju en naturlig förklaring.
Väl framme på nästa plats, så gick vi genom garderoben och kom till Narnia! Vistelsen där inkluderade skådespel (Jag var Susan^w^), en spännande spårning, roliga tonårskvällar och allmänt umgänge med underbara scouter. Igår tog det så slut, och vi begav oss ut från garderoben. Bara för att upptäcka att tiden förflutit i samma takt utanför garderoben! Det var en chock, i och med att det innebar att lägret faktiskt var slut:(
När jag nu skriver detta har dagens regn och åska passerat, och jag är glad över att ha torra skor i huset. (de ville inte riktigt torka under lägret). Men Narnia 2011 kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, som ett av de mysigaste och roligare läger jag har varit på.
tisdag 24 maj 2011
"Mi käring säger att om nån ska skura, så får vi skura."
12 maj
Efter en icke strapatsrik hajk, begav vi oss åter hemåt. Men knappt hade jag hunnit vila ut, innan det bar iväg igen. Denna gången var målet en storslagen byggnad, och dess 100-års firande. Jag talar såklart om Leksands Missionskyrka. (Någon som inte gissade på det?)
Uppgiften där var att spela upp en pjäs, till 100 åringens ära. Jag fick ikläda mig en Leksandsdräkt, och snart var det hela i full gång. Att det var riktigt roligt, det kan ju sägas. Alla skådespelare var mycket trevliga, och finurliga. Det improviserades en hel del repliker, vilket förhöjde stämningen. En snabb rakning, och åter-odling av en muschtash skapade bland annat mycket skratt. (Vilket undertecknad inte såg, eftersom jag då befann mig bakom scenen....)
Nåväl, teatern gick bra, och efter detta fick vi inta tidsenligt fika, med hembakat matbröd (mums!), och även sockerkaka med vispgrädde och någon sorts torkad frukt. (jag vet icke vad det var.)
Efter detta fick jag så klä om igen, efter att ha vistats i Leksandsdräkten med tillhörande giftemålshätta en längre tid. (Underbara dräkt, jag vill ha en sån! Kjolen var i ylle, och skjortan var vid och hemvävd. Lovely, säger jag bara!)
Sedan kunde jag så äntligen pusta ut, ta mig hem, och ta en välförtjänt vila i sällskap av mina följeslagare i nattvärldens riken. (Såsom Konte-tagg, Obe, Luddi, Syskonet, Flodisen och Theodor.)
Efter en icke strapatsrik hajk, begav vi oss åter hemåt. Men knappt hade jag hunnit vila ut, innan det bar iväg igen. Denna gången var målet en storslagen byggnad, och dess 100-års firande. Jag talar såklart om Leksands Missionskyrka. (Någon som inte gissade på det?)
Uppgiften där var att spela upp en pjäs, till 100 åringens ära. Jag fick ikläda mig en Leksandsdräkt, och snart var det hela i full gång. Att det var riktigt roligt, det kan ju sägas. Alla skådespelare var mycket trevliga, och finurliga. Det improviserades en hel del repliker, vilket förhöjde stämningen. En snabb rakning, och åter-odling av en muschtash skapade bland annat mycket skratt. (Vilket undertecknad inte såg, eftersom jag då befann mig bakom scenen....)
Nåväl, teatern gick bra, och efter detta fick vi inta tidsenligt fika, med hembakat matbröd (mums!), och även sockerkaka med vispgrädde och någon sorts torkad frukt. (jag vet icke vad det var.)
Efter detta fick jag så klä om igen, efter att ha vistats i Leksandsdräkten med tillhörande giftemålshätta en längre tid. (Underbara dräkt, jag vill ha en sån! Kjolen var i ylle, och skjortan var vid och hemvävd. Lovely, säger jag bara!)
Sedan kunde jag så äntligen pusta ut, ta mig hem, och ta en välförtjänt vila i sällskap av mina följeslagare i nattvärldens riken. (Såsom Konte-tagg, Obe, Luddi, Syskonet, Flodisen och Theodor.)
måndag 23 maj 2011
I lägereldens sken
20 maj
En mycket utomordentlig dag, det kan ju sägas. Jag och Elarra hann efter lunchen sy på balkläderna, samtidigt som vi åt utav den förnämliga kladdkaka som serverades till efterrätt. (med vispgrädde och jordgubbe (<3).
Efter detta packade jag mycket snabbt ihop den nödvändiga utrustning som skulle behövas inför kvällens äventyr. Ryggsäcken min blev fylld, och jag smög mig ut med raska steg för att hinna med avfärden i tid. Jag tog mig till den avtalade mötesplatsen, och mötte så upp med mina följeslagare. Vi begav oss iväg i våra motordrivna vagnar, och tog oss, trots en mycket svårframkomlig väg, ut i skogen. Där byggde vi oss ett skydd mot väder och vind, innan vi så tände en eld för att höja stämningen och skrämma bort de hemska rovdjuren. (blodtörstiga saker, i dagligt tal kallas de nog för mygg). Vi hade sedan en mycket angenäm kväll, med prat och sång, tills det blev dags att gå och lägga sig.
Enkelt sammanfattat, vi (jag och Rune, aka ledare) åkte på hajk med tre av scouternas föräldrar, och en av deras släktingar, som var nyfikna på vad detta var. Det gick över förväntan, och alla kom hem igen, oskadda.
Men efter hemfärden väntade ytterligare en utmaning på mig... (fortsättning följer i nästa inlägg. Kommer inom en snar framtid)
En mycket utomordentlig dag, det kan ju sägas. Jag och Elarra hann efter lunchen sy på balkläderna, samtidigt som vi åt utav den förnämliga kladdkaka som serverades till efterrätt. (med vispgrädde och jordgubbe (<3).
Efter detta packade jag mycket snabbt ihop den nödvändiga utrustning som skulle behövas inför kvällens äventyr. Ryggsäcken min blev fylld, och jag smög mig ut med raska steg för att hinna med avfärden i tid. Jag tog mig till den avtalade mötesplatsen, och mötte så upp med mina följeslagare. Vi begav oss iväg i våra motordrivna vagnar, och tog oss, trots en mycket svårframkomlig väg, ut i skogen. Där byggde vi oss ett skydd mot väder och vind, innan vi så tände en eld för att höja stämningen och skrämma bort de hemska rovdjuren. (blodtörstiga saker, i dagligt tal kallas de nog för mygg). Vi hade sedan en mycket angenäm kväll, med prat och sång, tills det blev dags att gå och lägga sig.
Enkelt sammanfattat, vi (jag och Rune, aka ledare) åkte på hajk med tre av scouternas föräldrar, och en av deras släktingar, som var nyfikna på vad detta var. Det gick över förväntan, och alla kom hem igen, oskadda.
Men efter hemfärden väntade ytterligare en utmaning på mig... (fortsättning följer i nästa inlägg. Kommer inom en snar framtid)
tisdag 17 maj 2011
Tårta i klänningsmakartider
Dagen har bestått av bokbinderi, och jag har nu färdigställt min eventuellt sjunde longstitch bok i minimalt format. (Om ni undrar så har jag tappat räkningen...) Ni som kommer att närvara vid medeltidsmarknaden har en ypperlig chans att se vad jag talar om, då jag ska se till att bära några av dem under denna förträffliga tillställning.
Vid tiden för målet kallat lunch hade det börjat regna, något hiskeligt. Som tur var hade Farbror Lennart Melker en sköld mot detta väder, som i dagligt tal brukar gå under benämningen paraply. Utrustade med denna förträffliga tingest tog vi oss så vidare till matsalen, och klarade oss från att bli träffade av de nedfallande projektilerna. Dock skyddade inte paraplyet mot vattenpölar, men vi överlevde även vätan från dessa även fast den inte var särskilt angenäm.
Nåväl, mot kvällningen begav jag mig till den formidabla sömmerskan Elarra, för att arbeta vidare på min balklänning. Det gick framåt, och jag kunde stolt promenera ut i korridoren med den på mig. (Och en del nålar för att hålla ihop den, som i framtiden ska ersättas av mer praktiska ting.) Under detta pågående arbete intog jag emellanåt även en bit sverigetårta, under stort jubel. Den var god.
Efter det tyckte jag och Elarra att vi förtjänade en belöning, och satte oss ned i en av hennes sängar, medan datorn fick trängas med allehanda varelser och tingsestar på den andra. Därifrån betraktade vi ett avsnitt av Avatar: The last airbender, med Zuko. Det var himskans trevligt!^w^
Vid tiden för målet kallat lunch hade det börjat regna, något hiskeligt. Som tur var hade Farbror Lennart Melker en sköld mot detta väder, som i dagligt tal brukar gå under benämningen paraply. Utrustade med denna förträffliga tingest tog vi oss så vidare till matsalen, och klarade oss från att bli träffade av de nedfallande projektilerna. Dock skyddade inte paraplyet mot vattenpölar, men vi överlevde även vätan från dessa även fast den inte var särskilt angenäm.
Nåväl, mot kvällningen begav jag mig till den formidabla sömmerskan Elarra, för att arbeta vidare på min balklänning. Det gick framåt, och jag kunde stolt promenera ut i korridoren med den på mig. (Och en del nålar för att hålla ihop den, som i framtiden ska ersättas av mer praktiska ting.) Under detta pågående arbete intog jag emellanåt även en bit sverigetårta, under stort jubel. Den var god.
Efter det tyckte jag och Elarra att vi förtjänade en belöning, och satte oss ned i en av hennes sängar, medan datorn fick trängas med allehanda varelser och tingsestar på den andra. Därifrån betraktade vi ett avsnitt av Avatar: The last airbender, med Zuko. Det var himskans trevligt!^w^
fredag 13 maj 2011
12 Maj
Denna dagen vigdes åt att gå på en teatersammankomst, vilket var av en mycket trevlig börd. Efter detta evengemang så skulle jag så bege mig hemåt. Åskan gjorde oss påminda om sin existens utanför kyrkbyggnadens trygga murar, och jag kände det för lämpligast att försöka få eskort hem. En eminent dam hörsammade mina rop på hjälp, och erbjöd mig och min motspelare "Per" skjuts hem. När vi påbörjar vår färd ut till den väntande vagnen, i detta fallet namngiven bil, så började de första regndropparna att falla. Det dröjde inte länge innan vi färdades i ett oväder vars like ännu icke hade skådats detta år. Jag blev eskorterad hela vägen till min hemtrappa, vilket gjorde mig mycket glad och lättad. Ack, tänk om jag hade besämt mig för att promenera hem i den sena kvällningen. Hemska tanke. Den lämnar jag omedelbart bakom mig.
Efter denna omskakande bilfärd satte jag mig så vid ett fönster, och spelade gitarr och sjöng visor som passade denna väderstämning. Det var härligt. Mindre härligt var det faktum att jag fortfarande inte hade några ören att tillgå på Mohbilen, och att datorerna icke borde tas i bruk.( Jag var alltså isolerad från omvärlden, trots att den ropade på mig vid ett senare tillfälle = Enormt frustrerande) Så jag lade mig vid tiden av 22.00. Jag vet att det kan verka otroligt, men så var fallet. Jag lovar. Det finnes vittnen. (I form av mina små älsklingar Luddi, Konte-tagg, Theodor och Flodizen.)
13 maj
Dagens händelser består av att jag har skapat fler mminiatyr-longstitch böcker och yrslat omkring.
(Jag vaknade och var yr och trött. Trots att jag lade mig tidigt! Det var lite läskigt.) Jag fann det för gott att vila en smula vid sextiden (på eftermiddagen) och vaknade upp vid åtta, med vetskapen om att jag kunde sova mer om jag så ville... (och lite av yrseln sitter fortfarande kvar om jag vickar på huvudet) Istället har jag placerat mig framför datorn, för att försöka skriva en norrlandsnovell om Elvin och åska. Det ska bli intressant. Hehe.
Denna dagen vigdes åt att gå på en teatersammankomst, vilket var av en mycket trevlig börd. Efter detta evengemang så skulle jag så bege mig hemåt. Åskan gjorde oss påminda om sin existens utanför kyrkbyggnadens trygga murar, och jag kände det för lämpligast att försöka få eskort hem. En eminent dam hörsammade mina rop på hjälp, och erbjöd mig och min motspelare "Per" skjuts hem. När vi påbörjar vår färd ut till den väntande vagnen, i detta fallet namngiven bil, så började de första regndropparna att falla. Det dröjde inte länge innan vi färdades i ett oväder vars like ännu icke hade skådats detta år. Jag blev eskorterad hela vägen till min hemtrappa, vilket gjorde mig mycket glad och lättad. Ack, tänk om jag hade besämt mig för att promenera hem i den sena kvällningen. Hemska tanke. Den lämnar jag omedelbart bakom mig.
Efter denna omskakande bilfärd satte jag mig så vid ett fönster, och spelade gitarr och sjöng visor som passade denna väderstämning. Det var härligt. Mindre härligt var det faktum att jag fortfarande inte hade några ören att tillgå på Mohbilen, och att datorerna icke borde tas i bruk.( Jag var alltså isolerad från omvärlden, trots att den ropade på mig vid ett senare tillfälle = Enormt frustrerande) Så jag lade mig vid tiden av 22.00. Jag vet att det kan verka otroligt, men så var fallet. Jag lovar. Det finnes vittnen. (I form av mina små älsklingar Luddi, Konte-tagg, Theodor och Flodizen.)
13 maj
Dagens händelser består av att jag har skapat fler mminiatyr-longstitch böcker och yrslat omkring.
(Jag vaknade och var yr och trött. Trots att jag lade mig tidigt! Det var lite läskigt.) Jag fann det för gott att vila en smula vid sextiden (på eftermiddagen) och vaknade upp vid åtta, med vetskapen om att jag kunde sova mer om jag så ville... (och lite av yrseln sitter fortfarande kvar om jag vickar på huvudet) Istället har jag placerat mig framför datorn, för att försöka skriva en norrlandsnovell om Elvin och åska. Det ska bli intressant. Hehe.
onsdag 11 maj 2011
Sömnad i blixtarnas sken
Denna dag började som så många andra dagar med solsken och ljuvliga sommardofter. Men lugnet skulle inte hålla i sig. Framemot kvällen besökte jag Elarra för att rita på tyg, och klippa i det! Så ett 6 meter (cirka) tyg blev förvandlat till många mindre bitar. Eller nåväl, icke 6 meter bitar för att vara mer exakt. (för små var de inte.)
När vi sysslade med detta projekt hördes det plötsligt ett mullrande utanför vår trygga boning. Inom loppet av ett fåtal sekunder var åskregnet över oss. Vi kunde enbart se på i förfäran och förtjusning när folk blev som galna ute på borggården och började dansa runt tillsammans med de nedfallande vattendropparna. (Det finns vittnen. Tro mig.)
Under detta väder, till ackompanjemang av musik från "Kristina från Duvemåla" började så kjolen till balkläderna att ta form. Undertecknad prövade den två gånger idag, och är mycket nöjd med hur den utvecklas. Jag väntar med spänning och förtjusning på hur slutresultatet ska bli. (Tack Elarra för all hjälp! Du är helt fantastisk!<3)
När vi sysslade med detta projekt hördes det plötsligt ett mullrande utanför vår trygga boning. Inom loppet av ett fåtal sekunder var åskregnet över oss. Vi kunde enbart se på i förfäran och förtjusning när folk blev som galna ute på borggården och började dansa runt tillsammans med de nedfallande vattendropparna. (Det finns vittnen. Tro mig.)
Under detta väder, till ackompanjemang av musik från "Kristina från Duvemåla" började så kjolen till balkläderna att ta form. Undertecknad prövade den två gånger idag, och är mycket nöjd med hur den utvecklas. Jag väntar med spänning och förtjusning på hur slutresultatet ska bli. (Tack Elarra för all hjälp! Du är helt fantastisk!<3)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)